24. Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet.
25. Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva.
26. Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet?
27. Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom.
28. Och de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han låts som han ville gå längre fram.
29. Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att blifva när dem.
30. Och det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem.
31. Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn.
32. Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna?
33. Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlade de ellofva, och de som med dem voro;
34. De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone.
35. Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet.
36. Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.