45. Och då han uppstod af bönene, och kom till sina Lärjungar, fann han dem sofvande af bedröfvelse;
46. Och sade till dem: Hvi sofven I? Står upp, och beder, att I icke kommen uti frestelse.
47. Vid han ännu talade, si, en hop med folk, och en utaf de tolf, som het Judas, gick för dem, och trädde fram till Jesum, till att kyssa honom.
48. Men Jesus sade till honom: Juda, förråder du menniskones Son med kyssande?
49. Då sågo de som när voro, hvad på färde var, och sade till honom: Herre, skole vi taga till svärds?
50. Och en af dem slog öfversta Prestens tjenare, och högg af hans högra öra.
51. Då svarade Jesus, och sade: Låter kommat härtill; och så tog han på hans öra, och helade honom.
52. Och Jesus sade till de öfversta Presterna, och föreståndarena i templet, och till de äldsta, som till honom komne voro: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och med stafrar;
53. Ändock jag hafver dagliga varit med eder i templet, och I kommen edra händer intet vid mig; men detta är edar stund, och mörksens magt.
54. Så grepo de honom, och ledden, och haden in i öfversta Prestens hus. Men Petrus följde långt efter.
55. Då gjorde de en eld midt i palatset, och såto dervid; och Petrus satte sig ibland dem.
56. Då en tjensteqvinna fick se honom sittandes vid ljuset, såg hon på honom, och sade: Denne var ock med honom.
57. Då nekade han honom, och sade: Qvinna, jag känner honom intet.
58. Och litet efter såg honom en annar, och sade: Du äst ock af dem. Men Petrus sade: Menniska, jag är det icke.
59. Och litet derefter, vid en timma, kom en annar, och sannade det samma, sägandes: Sannerliga var han ock med honom; ty han är ock en Galileisk man.
60. Och Petrus sade: Menniska, jag vet icke hvad du säger. Och i det samma, vid han ännu talade, gol hanen.