1. Och han såg till, aktandes på huru de rike lade sina gåfvor uti offerkistona.
2. Så fick han ock se ena fattiga enko, som lade der två skärfvar in.
3. Och han sade: Sannerliga säger jag eder: Denna fattiga enkan lade mer in, än alle de andre;
4. Ty de hafva alle inlagt, till Guds offer, af det dem till öfverlopps är; men hon hafver, af sin fattigdom, inlagt allt det hon ägde.
5. Och då somlige sade om templet, att det var prydt med härliga stenar och klenodier, sade han:
6. De dagar varda kommande, att utaf allt, det I sen, skall icke låtas sten uppå sten, den icke skall afbruten varda.
7. Då frågade de honom, och sade: Mästar, när skall detta ske? Och hvad tecken är, när detta ske skall?
8. Sade han: Ser till, att I icke varden förförde; ty månge skola komma under mitt Namn, och säga: Jag äret; och tiden instundar. Följer dem icke efter.
9. Men när I hören örlig och uppror, varer icke förfärade; ty sådant måste först ske, men det är icke straxt änden.
10. Och han sade till dem: Folk skall resa sig upp emot folk, och rike emot rike.
11. Och stor jordbäfning skall varda mångastäds, och hunger, och pestilentier; och förskräckelse, och stor tecken skola ske utaf himmelen.
12. Men för allt detta skola de taga fatt på eder, och förfölja eder och öfverantvarda eder in på sin Råd, och i häktelse; dragande eder för Konungar och Förstar, för mitt Namns skull.
13. Och det skall eder vederfaras till ett vittnesbörd.
14. Så håller det fast uti edor hjerta, att I ingen omsorg hafven, huru I skolen försvara eder;