36. Och ej heller kunna de mera dö; ty de varda like med Änglarna, och äro Guds barn, medan de äro uppståndelsens barn.
37. Men att de döde uppstå, bevisade Moses vid buskan, då han kallade Herran Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud.
38. Gud är icke de dödas, utan de lefvandes Gud; ty honom lefva alle.
39. Då svarade någre af de Skriftlärda, sägande: Mästar, du sade rätt.
40. Och de djerfdes icke yttermera något fråga honom.
41. Men han sade till dem: Huru säga de Christum vara Davids Son?
42. Och sjelfver David säger i Psalmboken: Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand;
43. Tilldess jag nederlägger dina ovänner dig till en fotapall.
44. Så kallar nu David honom Herra; huru är han då hans Son?
45. Då sade han till sina Lärjungar, uti allt folkens åhöro:
46. Tager eder vara för de Skriftlärda, som vilja gå uti sid kläder, och vilja gerna varda helsade på torgen, och sitta främst i Synagogorna, och sitta främst i gästabåden.
47. De uppfräta enkors hus, förebärande långa böner; de skola få dess större fördömelse.