27. Då gingo någre fram till honom af de Sadduceer, hvilke der neka uppståndelsen, och frågade honom,
28. Sägande: Mästar, Moses hafver skrifvit oss, att om någors mans broder blifver död, den hustru hafver, och dör barnlös, att hans broder skall taga hans hustru, och uppväcka sinom broder säd.
29. Så voro nu sju bröder; och den förste tog sig hustru, och blef död barnlös.
30. Och den andre tog henne, och blef ock desslikes död barnlös.
31. Den tredje tog henne; sammalunda ock alle sju, och läto inga barn efter sig, och blefvo döde.
32. Sist, efter dem alla, blef ock qvinnan död.
33. Uti uppståndelsen, hvilkensderas hustru skall hon vara, efter det sju hade haft henne till hustru?
34. Då svarade Jesus, och sade till dem: Denna verldenes barn taga sig hustrur och gifvas mannom.
35. Men de som varda värdige till den verldena, och till uppståndelsen ifrå de döda, de hvarken taga hustrur, eller gifvas manne;
36. Och ej heller kunna de mera dö; ty de varda like med Änglarna, och äro Guds barn, medan de äro uppståndelsens barn.
37. Men att de döde uppstå, bevisade Moses vid buskan, då han kallade Herran Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud.
38. Gud är icke de dödas, utan de lefvandes Gud; ty honom lefva alle.
39. Då svarade någre af de Skriftlärda, sägande: Mästar, du sade rätt.
40. Och de djerfdes icke yttermera något fråga honom.
41. Men han sade till dem: Huru säga de Christum vara Davids Son?
42. Och sjelfver David säger i Psalmboken: Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand;
43. Tilldess jag nederlägger dina ovänner dig till en fotapall.
44. Så kallar nu David honom Herra; huru är han då hans Son?
45. Då sade han till sina Lärjungar, uti allt folkens åhöro: