4. Så lopp han framföre, och steg upp uti ett mulbärträ, på det han skulle få se honom; ty han skulle gå der fram.
5. Och när Jesus kom till den platsen, såg han upp, och fick se honom, och sade till honom: Zachee, stig snarliga ned; ty i dag måste jag gästa i ditt hus.
6. Han steg snarliga ned, och undfick honom gladeliga.
7. Och när de det sågo, knorrade de alle, att han ingången var till att gästa när en syndare.
8. Men Zacheus steg fram, och sade till Herran: Si, Herre, hälftena af mina ägodelar gifver jag de fattiga; och om jag hafver någon bedragit, det gifver jag fyradubbelt igen.
9. Då sade Jesus till honom: I dag är desso huse salighet vederfaren; efter han är ock Abrahams son.
10. Ty menniskones Son är kommen till att uppsöka och frälsa det som förtappadt var.
11. När de nu detta hörde, sade han ändå en liknelse, efter han var hardt när vid Jerusalem, och de mente att Guds rike skulle straxt uppenbaradt varda.
12. Så sade han då: En ädla man for långt bort i främmande land, till att intaga sig ett rike, och komma igen.
13. Då kallade han till sig tio sina tjenare, och fick dem tio pund, och sade till dem: Handler härmed, tilldess jag igen kommer.
14. Men hans borgare hatade honom, och sände bådskap efter honom, sägande: Vi vilje icke, att denne skall råda öfver oss.
15. Och det begaf sig, att han kom igen, och hade fått riket. Då böd han kalla de tjenare till sig, som han hade fått penningarna, att han måtte veta, huru hvar och en af dem handlat hade.
16. Så kom den förste, och sade: Herre, ditt pund hafver förvärfvat tio pund.
17. Och han sade till honom: Ack! du gode tjenare, uti en liten ting hafver du varit trogen; du skall hafva magt öfver tio städer.