30. Sägandes: Går in i byn, som för eder ligger; när I kommen derin, skolen I finna en åsnafåla bunden, der ännu ingen menniska på suttit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
31. Och om någor frågar eder, hvi I lösen honom; så säger till honom: Ty Herren behöfver honom.
32. Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem.
33. Och när de löste fålan, sade hans herrar till dem: Hvi lösen I fålan?
34. Då sade de: Ty Herren behöfver honom.
35. Och de ledde honom till Jesum; lade sin kläder på fålan, och satte Jesum deruppå.
36. Och der han framfor, bredde de sin kläder på vägen.
37. Och då han när kom, och drog ned för Oljoberget, begynte hele hopen af hans Lärjungar med fröjd och höga röst lofva Gud, öfver alla de krafter som de sett hade,
38. Sägandes: Välsignad vare han, som kommer, en Konung i Herrans Namn; frid vare i himmelen, och ära i höjden.
39. Och någre ibland folket, som voro af de Phariseer, sade till honom: Mästar, näps dina Lärjungar.
40. Men han svarade, och sade till dem: Jag säger eder: Om de tigde, skulle stenarna ropa.
41. Och då han kom fram, och fick se staden, gret han öfver honom.
42. Och han sade: Om du ock visste, hvad din frid tillhörer, så vorde du det visserliga i denna dinom dag betänkandes; men nu är det fördoldt för din ögon.
43. Ty den tid skall komma öfver dig, att dine ovänner skola dig belägga, och skansa kringom dig, och tränga dig på alla sidor.