24. Och han sade till dem som der stodo: Tager det pundet ifrå honom och får honom, som hafver tio pund.
25. Då sade de till honom: Herre, han hafver tio pund.
26. Ty jag säger eder, att den som hafver, honom skall varda gifvet; och den som icke hafver, honom skall ock varda ifråtaget det han hafver.
27. Dock de mina ovänner, som icke ville att jag skulle råda öfver dem, leder hit, och dräper dem här för mig.
28. Och då han detta sagt hade, gick han dädan, och reste upp åt Jerusalem.
29. Och det begaf sig att, när han kom till Bethphage och Bethanien, vid det berget, som kallas Oljoberget, sände han två sina Lärjungar,
30. Sägandes: Går in i byn, som för eder ligger; när I kommen derin, skolen I finna en åsnafåla bunden, der ännu ingen menniska på suttit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
31. Och om någor frågar eder, hvi I lösen honom; så säger till honom: Ty Herren behöfver honom.
32. Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem.
33. Och när de löste fålan, sade hans herrar till dem: Hvi lösen I fålan?
34. Då sade de: Ty Herren behöfver honom.