27. Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28. Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29. Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
30. Den icke skall igenfå mycket mer i denna tiden, och i tillkommande verld evinnerligit lif.
31. Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32. Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33. Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34. Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35. Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36. Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37. Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38. Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39. Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40. Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41. Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42. Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43. Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.