Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Lukas 18:17-31 Karl XII 1873 (SK73)

17. Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.

18. Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif?

19. Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.

20. Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.

21. Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.

22. Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.

23. Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.

24. Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;

25. Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.

26. Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?

27. Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.

28. Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.

29. Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;

30. Den icke skall igenfå mycket mer i denna tiden, och i tillkommande verld evinnerligit lif.

31. Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.

Läs fullständig kapitel Lukas 18