24. Ropade han, och sade: Fader Abraham, varkunna dig öfver mig, och sänd Lazarum, att han doppar det yttersta af sitt finger i vatten, och svalar mina tungo; ty jag pinas svårliga i denna låganom.
25. Då sade Abraham: Min son, tänk uppå, att du hade godt medan du lefde, och Lazarus hade deremot ondt; men nu hafver han hugnad, och du pinas.
26. Och öfver allt detta, är emellan oss och eder befäst ett stort svalg, så att de, som vilja fara hädan till eder, de komma dess icke vid; ej heller fara dädan, och hitöfver till oss.
27. Då sade han: Så beder jag då dig, fader, att du sänder honom uti mins faders hus;
28. Ty jag hafver fem bröder, att han förvarar dem, att de ock icke komma uti detta pinorummet.
29. Sade Abraham till honom: De hafva Mosen och Propheterna, höre dem.
30. Då sade han: Nej, fader Abraham; men kommer någor till dem af de döda, då bättra de sig.
31. Då sade han till honom: Höra de icke Mosen och Propheterna, så tro de icke heller, om någor af de döda uppstode.