20. Och den tredje sade: Jag hafver tagit mig hustru, och derföre kan jag icke komma.
21. Och tjenaren kom, och sade sin herra allt detta igen. Då vardt husbonden vred, och sade till sin tjenare: Gack snarliga ut på gator och gränder i staden, och de fattiga, och krymplingar, halta och blinda haf härin.
22. Och tjenaren sade: Herre, jag hafver gjort som du böd, och här är ännu rum.
23. Då sade herren till tjenaren: Gack ut på vägar och gårdar, och nödga dem att komma härin, på det att mitt hus måtte varda fullt.
24. Ty jag säger eder, att ingen af de män, som budne voro, skall smaka min nattvard.
25. Och gick mycket folk med honom; och han vände sig om, och sade till dem:
26. Hvilken som kommer till mig, och icke hatar sin fader och moder, och hustru, och barn, och bröder, och systrar, och dertill sitt eget lif, han kan icke vara min Lärjunge.
27. Och hvilken som icke bär sitt kors, och följer mig, han kan icke vara min Lärjunge.
28. Hvilken är den af eder, som vill bygga ett torn, och icke först sitter och öfverlägger bekostningen, om han hafver det han behöfver till att fullborda det med?
29. Att, då han hafver lagt grundvalen, och icke kan fullborda det, alle de, som få set, icke skola begynna göra spe af honom;
30. Och säga: Denne mannen hafver begynt bygga, och förmådde icke fullbordat.
31. Eller hvad Konung vill gifva sig till örligs, och strida emot en annan Konung, sitter han icke först och tänker, om han förmår med tiotusend möta honom, som kommer emot honom med tjugutusend?
32. Annars, medan hin ännu långt borto är, sänder han bådskap till honom, och beder om frid.
33. Sammalunda hvar och en af eder, som icke vedersakar allt det han äger, han kan icke vara min Lärjunge.
34. Saltet är godt; men om saltet mister sin sälto, med hvad skall man då salta?
35. Det är hvarken nyttigt i jordene, eller i dyngone; utan man kastar det bort. Den der öron hafver till att höra, han höre.