42. Då sade Herren: Hvar finner man en trogen och snäll skaffare, den hans herre sätter öfver sitt tjenstafolk, att han dem i rättan tid gifver hvad dem behörer?
43. Salig är den tjenaren, den herren finner så göra, då han kommer.
44. Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver allt det han äger.
45. Men om den tjenaren sade i sitt hjerta: Min herre dröjer fast att komma igen; och begynte slå tjenarena och tjenarinnorna, och äta och dricka, och varda drucken;
46. Så kommer dens tjenarens herre, på den dagen han det sig icke förmodar, och på den stundene den han icke vet; och skall hugga honom i stycker, och skall sätta hans lott med de otrogna.
47. Men den tjenaren, som visste sins herras vilja, och icke beredde sig, och icke gjorde efter hans vilja, han skall lida mycken hugg;
48. Men den der icke visste, och gjorde dock det som hugg värdt var, han skall få hugg lida; ty dem som mycket gifvet är, af honom skall mycket varda utkrafdt; och hvem mycket befaldt är, af honom skall varda mycket äskadt.
49. Jag är kommen till att upptända en eld på jordene; och hvad vill jag heldre än att han allaredo brunne?
50. Men jag måste med en döpelse döpas; och huru ängslas jag, tilldess hon fullbordad varder?
51. Menen I, att jag är kommen till att sända frid på jordena? Nej, säger jag eder; utan visserliga tvedrägt.
52. Ty härefter skola fem vara skiljaktige uti ett hus; tre emot två, och två emot tre.
53. Fadren skall vara emot sonen, och sonen emot fadren; modren emot dottrena, och dottren emot modrena; sväran emot sina sonahustru, och sonahustrun emot sina sväro.
54. Sade han ock till folket: När I fån se en sky uppgå vesterut, straxt sägen I: Regn kommer; och det sker så.
55. Och när I sen sunnanväder blåsa, sägen I: Det blifver varmt; och det sker så.
56. I skrymtare, himmelens och jordenes skepelse kunnen I bepröfva; hvi pröfven I icke då denna tiden?
57. Hvi dömen I icke ock utaf eder sjelfva, hvad rätt är.