33. Säljer hvad I hafven, och gifver almoso; görer eder säcker, som icke föråldras; en skatt, som aldrig minskas i himmelen, der tjufven aldrig tillkommer, ej heller någor mal förderfvar.
34. Ty der edar skatt är, der blifver ock edart hjerta.
35. Låter edra länder vara omgjordade, och edor ljus brinnande;
36. Och varer I de menniskor like, som vänta sin herra, då han igenkomma skall ifrå bröllopet; att, när han kommer, och klappar, låta de honom straxt upp.
37. Salige äro de tjenare, hvilka herren finner vakande, då han kommer; sannerliga säger jag eder: Han skall uppskörta sig, och låta dem sitta till bords, och han skall då gå och tjena dem.
38. Och om han kommer uti den andra väkten, och uti den tredje väkten, och finner så; salige äro de tjenare.
39. Men detta skolen I veta, att, om husbonden visste på hvad stund tjufven komma skulle, förvisso vakade han, och icke tillstadde uppbryta sitt hus.
40. Derföre varer ock I redo; ty den stund, I icke tänken, skall menniskones Son komma.
41. Då sade Petrus till honom: Herre, säger du till oss denna liknelsen, eller ock till alla?
42. Då sade Herren: Hvar finner man en trogen och snäll skaffare, den hans herre sätter öfver sitt tjenstafolk, att han dem i rättan tid gifver hvad dem behörer?
43. Salig är den tjenaren, den herren finner så göra, då han kommer.
44. Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver allt det han äger.
45. Men om den tjenaren sade i sitt hjerta: Min herre dröjer fast att komma igen; och begynte slå tjenarena och tjenarinnorna, och äta och dricka, och varda drucken;
46. Så kommer dens tjenarens herre, på den dagen han det sig icke förmodar, och på den stundene den han icke vet; och skall hugga honom i stycker, och skall sätta hans lott med de otrogna.