25. Hvilken af eder kan med sin omsorg föröka till sin växt en aln?
26. Kunnen I nu icke det som minst är, hvarföre hafven I då omsorg för det andra?
27. Ser på liljorna, huru de växa; de arbeta intet, och ej heller spinna; men jag säger eder: Icke Salomon i all sin härlighet var så klädd, som en af dem.
28. Efter nu Gud så kläder gräset, som i dag växer på markene, och i morgon kastas i ugnen; huru mycket mer skall han kläda eder, I klentrogne?
29. Derföre fråger ock I intet efter, hvad I skolen äta, eller dricka; och farer icke i höjdena;
30. Ty efter allt detta söka Hedningarna i verldene; men edar Fader vet väl, att I sådant behöfven;
31. Utan söker heldre efter Guds rike, så faller eder allt detta till.
32. Frukta dig icke, du klene hjord; ty edar Faders godvilje är så, att han vill gifva eder riket.
33. Säljer hvad I hafven, och gifver almoso; görer eder säcker, som icke föråldras; en skatt, som aldrig minskas i himmelen, der tjufven aldrig tillkommer, ej heller någor mal förderfvar.
34. Ty der edar skatt är, der blifver ock edart hjerta.
35. Låter edra länder vara omgjordade, och edor ljus brinnande;
36. Och varer I de menniskor like, som vänta sin herra, då han igenkomma skall ifrå bröllopet; att, när han kommer, och klappar, låta de honom straxt upp.
37. Salige äro de tjenare, hvilka herren finner vakande, då han kommer; sannerliga säger jag eder: Han skall uppskörta sig, och låta dem sitta till bords, och han skall då gå och tjena dem.
38. Och om han kommer uti den andra väkten, och uti den tredje väkten, och finner så; salige äro de tjenare.
39. Men detta skolen I veta, att, om husbonden visste på hvad stund tjufven komma skulle, förvisso vakade han, och icke tillstadde uppbryta sitt hus.