16. Och somlige frestade honom, begärandes af honom tecken af himmelen.
17. Men efter han visste deras tankar, sade han till dem: Hvart och ett rike, som söndrar sig emot sig sjelft, det varder förödt, och hus faller på hus.
18. Är ock nu Satan söndrad emot sig sjelf, huru varder då hans rike ståndandes? Efter I sägen, att jag utdrifver djeflar med Beelzebub.
19. Men om jag utdrifver djeflar med Beelzebub, med hvem drifva då edor barn dem ut? Derföre skola de vara edra domare.
20. Men om jag utdrifver djeflar med Guds finger, så är ju Guds rike kommet till eder.
21. Då en stark beväpnad bevarar sitt hus, så blifver det i frid, som han äger.
22. Men der en starkare tillkommer, och öfvervinner honom, tager han bort all hans vapen, der han tröste uppå, och skifter hans rof.
23. Den icke med mig är, han är emot mig; och den icke församlar med mig, han förskingrar.
24. När den orene anden går ut af menniskone, vandrar han omkring torra platser, söker efter hvilo, och finner ingen. Då säger han: Jag vill komma igen uti mitt hus, der jag utgick.
25. Och när han kommer, finner han det rent sopadt, och väl tillpyntadt.