Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Lukas 1:63-75 Karl XII 1873 (SK73)

63. Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.

64. Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.

65. Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.

66. Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.

67. Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:

68. Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;

69. Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;

70. Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun;

71. Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;

72. Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;

73. Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;

74. Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;

75. I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.

Läs fullständig kapitel Lukas 1