53. De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
54. Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
55. Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid.
56. Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
57. Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
58. Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
59. Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
60. Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
61. Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
62. Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
63. Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
64. Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
65. Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.