48. Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
49. Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
50. Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
51. Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
52. De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
53. De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
54. Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
55. Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid.
56. Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
57. Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
58. Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
59. Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
60. Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.