47. Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
48. Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
49. Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
50. Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
51. Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
52. De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
53. De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
54. Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;