2. Farer efter det som ofvantill är, icke efter det som på jordene är.
3. Ty I ären döde, och edart lif är fördoldt med Christo i Gudi.
4. Men när edart lif, Christus, uppenbarad varder, då varden ock I uppenbarade med honom i härligheten.
5. Så döder nu edra lemmar, som på jordene äro; boleri, orenlighet, lusta, ond begärelse och girighet, hvilken afgudadyrkan är;
6. För hvilka styckers skull Guds vrede kommer öfver otrones barn;
7. Uti hvilka I ock fordom vandraden, då I deruti lefden.
8. Men lägger ock nu I bort alltsammans, vrede, grymhet, ondsko, försmädelse, skamlig ord, af edar mun.
9. Ljuger icke för hvarannan; afkläder eder den gamla menniskan med hans gerningar;
10. Och ikläder eder den nya, den der förnyas till hans kunskap och beläte, som honom skapat hafver.
11. Der icke Grek och Jude är, omskärelse och förhud, Barbarisk och Scytisk, tjenare och fri, utan allt i allom Christus.
12. Så kläder eder nu såsom Guds utkorade, helgon och älskelige, uti hjertans barmhertighet, vänlighet, ödmjukhet, saktmodighet, långmodighet;
13. Och unddrager hvarannan, och förlåter hvarandrom, om någor hafver någon klagomål emot den andra; såsom ock Christus eder förlåtit hafver, så görer ock I.
14. Men öfver allt detta ikläder eder kärleken, hvilken är fullkomlighetenes band.
15. Och Guds frid regere i edor hjerta, till hvilken I ock kallade ären uti en lekamen; och varer tacksamme.
16. Låter Christi ord rikeliga bo uti eder med all visdom; lärer och förmaner eder inbördes med Psalmer och lofsånger, och andeliga visor i nådene, och sjunger Herranom i edart hjerta.
17. Och allt det I gören, med ord eller gerning, det görer allt i Herrans Jesu Namn, och tacker Gudi och Fadrenom genom honom.