17. Och han är för alla, och all ting bestå i honom.
18. Och han är hufvudet till kroppen, nämliga till församlingena, hvilken är begynnelsen, förstfödd ifrå de döda, på det han i all ting skall hafva föregången.
19. Ty behageligit hafver varit (Fadrenom), att all fullhet skulle bo i honom;
20. Och att han genom honom all ting försona skulle med sig sjelf; tillfridsställandes, genom blodet på hans kors, både det på jordene och i himmelen är;
21. Och eder, som fordom voren främmande, och fiender med sinnet i onda gerningar.
22. Men nu hafver han försonat eder med sins kötts lekamen, genom döden; på det han skulle ställa eder heliga, och ostraffeliga, och obesmittade, i sin åsyn;
23. Om I annars blifven i trone, grundade, och faste, och orörlige ifrå det hopp som i Evangelio är, hvilket I hört hafven, och predikadt är för all kreatur, som under himmelen äro, hvilkets jag Paulus är en tjenare vorden.
24. Nu fröjdar jag mig uti mitt lidande för eder, och uppfyller i mitt kött hvad som fattas i Christi lidande, för hans lekamen, som är församlingen;
25. Hvilkens tjenare jag vorden är, efter Guds predikoämbete, det mig gifvet är ibland eder, att jag Guds ord rikeliga predika skall;
26. Nämliga den hemlighet, hvilken fördold hafver varit ifrå verldenes begynnelse, och evig tid; men nu är uppenbar vorden hans helgon;
27. Hvilkom Gud ville kunnigt göra, hvilken denna hemlighetenes härliga rikedom är ibland Hedningarna, hvilken är Christus uti eder, härlighetenes hopp;
28. Den vi förkunnom, förmanande hvar menniska i all visdom; på det vi skole ställa hvar menniska fullbordada i Christo Jesu;
29. Der jag ock på arbetar och kämpar, efter hans verkan som krafteliga verkar i mig.