45. Men efter det jag säger eder sanningena, tron I mig intet.
46. Hvilken af eder straffar mig för synd? Säger jag nu eder sanningena, hvi tron I mig icke?
47. Den der af Gudi är, han hörer Guds ord; derföre hören I icke, att I icke ären af Gudi.
48. Då svarade Judarna, och sade till honom: Säge vi icke rätt, att du äst en Samarit, och hafver djefvulen?
49. Jesus svarade: Jag hafver icke djefvulen; men jag prisar min Fader, och I hafven försmädat mig.
50. Jag söker icke efter min pris; den är väl till, som derefter söker, och dömer.
51. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som gömmer mitt tal, han skall icke se döden till evig tid.
52. Då sade Judarna till honom: Nu hafve vi förstått, att du hafver djefvulen. Abraham är döder, och Propheterna, och du säger: Hvilken som gömmer min ord, han skall icke smaka döden evinnerliga.
53. Äst du mer än vår fader Abraham, som döder är? Propheterna äro ock döde; hvem gör du dig sjelfvan?
54. Jesus svarade: Är det så, att jag prisar mig sjelf, så är min pris intet; min Fader är den som mig prisar, hvilken I sägen vara eder Gud.
55. Och I kännen honom dock intet; men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, vorde jag en ljugare, lika som I; men jag känner honom, och håller hans tal.
56. Abraham edar fader fröjdades, att han skulle få se min dag; han såg honom, och vardt glad.
57. Då sade Judarna till honom: Femtio år hafver du icke ännu, och Abraham hafver du sett!