12. Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men han förförer folket.
13. Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull.
14. Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde.
15. Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd?
16. Svarade dem Jesus, och sade: Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver,
17. Hvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf.
18. Hvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom.
19. Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig?
20. Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig?
21. Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på.
22. Fördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskären I menniskona om Sabbathen.
23. Tager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen?
24. Dömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom.
25. Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda?