Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Johannes 6:22-36 Karl XII 1873 (SK73)

22. Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;

23. Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse;

24. När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum.

25. Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?

26. Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte.

27. Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat.

28. Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk?

29. Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver.

30. Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du?

31. Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta.

32. Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen.

33. Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif.

34. Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet.

35. Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta.

36. Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke.

Läs fullständig kapitel Johannes 6