Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Johannes 5:33-40 Karl XII 1873 (SK73)

33. I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;

34. Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.

35. Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.

36. Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.

37. Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse;

38. Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver.

39. Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig.

40. Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif.

Läs fullständig kapitel Johannes 5