31. Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant.
32. En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.
33. I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;
34. Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.
35. Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.
36. Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.
37. Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse;
38. Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver.
39. Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig.
40. Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif.
41. Jag tager ingen pris af menniskor.
42. Men jag känner eder, att I icke hafven Guds kärlek uti eder.
43. Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande.
44. Huru kunnen I tro, I som tagen pris hvar af androm; och den pris, som kommer allena af Gudi, söken I intet.
45. I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren; det är en, som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå.
46. Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig; ty om mig hafver han skrifvit.
47. Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro min ord?