27. Och hafver desslikes gifvit honom magt att döma; derföre, att han menniskones Son är.
28. Förundrer eder icke öfver detta: ty den stund skall komma, i hvilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst.
29. Och de som väl hafva gjort, skola framgå till lifsens uppståndelse; men de som illa hafva gjort, till domsens uppståndelse.
30. Intet kan jag göra af mig sjelf. Som jag hörer, så dömer jag, och min dom är rätt; ty jag söker icke min vilja, utan Fadrens vilja, som mig sändt hafver.
31. Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant.
32. En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.
33. I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;
34. Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.
35. Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.
36. Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.