13. Nu kommer jag till dig, och talar detta i verldene; på det de skola hafva mina fullkomliga glädje i sig.
14. Jag hafver fått dem din ord, och verlden hafver hatat dem, efter de icke äro af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
15. Icke beder jag, att du skall taga dem af verldene; utan att du förvarar dem ifrån ondo.
16. De äro icke af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
17. Helga dem i dine sanning; ditt tal är sanning.
18. Såsom du hafver mig sändt i verldena, så hafver ock jag sändt dem i verldena.
19. Och jag helgar mig sjelf för dem; att de skola ock vara helgade i sanningene.
20. Men icke beder jag allenast för dem, utan ock för dem, som genom deras ord skola tro på mig;
21. Att de skola alle vara ett, såsom du, Fader, i mig, och jag i dig; att de ock skola vara ett i oss, på det att verlden skall tro, att du hafver mig sändt.
22. Och jag hafver gifvit dem den härlighet, som du mig gifvit hafver; att de skola vara ett, såsom ock vi ärom ett;
23. Jag i dem, och du i mig; att de skola vara fullkomne uti ett; och att verlden skall förstå, att du mig sändt hafver, och älskade dem, såsom du ock mig älskade.
24. Fader, jag vill, att der jag är, skola ock de vara med mig, som du mig gifvit hafver; att de skola se mina härlighet, den du mig gifvit hafver; ty du hafver älskat mig, förr än verlden var skapad.
25. Rättvise Fader, verlden hafver icke känt dig; men jag hafver känt dig; och desse hafva förstått att du mig sändt hafver.
26. Och jag hafver kungjort dem ditt Namn, och skall kungörat; på det att den kärlek, som du hafver älskat mig med, skall vara i dem, och jag i dem,