12. Detta är mitt bud, att I skolen älska eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder.
13. Ingen hafver större kärlek, än att en låter sitt lif för sina vänner.
14. I ären mine vänner, om I gören hvad jag bjuder eder.
15. Härefter säger jag icke, att I ären tjenare, ty tjenaren vet icke hvad hans herre gör; men vänner hafver jag kallat eder, ty allt det jag hafver hört af minom Fader, hafver jag kungjort eder.
16. I hafven icke utkorat mig; men jag hafver utkorat eder, och tillskickat eder, att I skolen gå, och göra frukt, och edor frukt skall blifva; på det att hvad I bedjen Fadren i mitt Namn, det skall han gifva eder.
17. Detta bjuder jag eder, att I älsken eder inbördes.
18. Om verlden hatar eder, så veter, att hon hafver hatat mig förr än eder.
19. Voren I af verldene, så älskade verlden det hennes vore; men efter det I icke ären af verldene, utan jag hafver eder utvalt ifrå verldene, derföre hatar verlden eder.
20. Kommer ihåg min ord, som jag hafver sagt eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; hafva de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hafva de hållit min ord, så varda de ock hållande edor.
21. Men allt detta skola de göra eder för mitt Namns skull; ty de känna icke honom, som mig sändt hafver.
22. Hade jag icke kommit, och talat med dem, så hade de icke synd; men nu hafva de ingen ursäkt för sina synd.
23. Den mig hatar, han hatar ock min Fader.
24. Hade jag icke gjort de gerningar ibland dem, som ingen annar gjort hafver, så hade de icke synd; men nu hafva de sett det, och hata dock både mig och min Fader.