6. Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
7. Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,
8. Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.
9. Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.
10. Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;
11. Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.
12. Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;
13. Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.
14. Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:
15. Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.
16. Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.
17. Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.