26. Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
27. Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
28. Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
29. Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
30. Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.
31. Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.
32. Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.
33. Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.
34. Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son?
35. Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.
36. Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.
37. Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;
38. Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?
39. Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:
40. Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.