Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Johannes 11:22-32 Karl XII 1873 (SK73)

22. Men jag vet ännu, att allt det du bedes af Gudi, det varder Gud gifvandes dig.

23. Sade Jesus till henne: Din broder skall stå upp igen.

24. Sade Martha till honom: Jag vet, att han skall uppstå i uppståndelsen, på yttersta dagen.

25. Sade Jesus till henne: Jag är uppståndelsen och lifvet; hvilken som tror på mig, han skall lefva, om han än död blefve;

26. Och hvar och en som lefver, och tror på mig, han skall icke dö evinnerliga; tror du det?

27. Sade hon till honom: Ja, Herre, jag tror, att du äst Christus, Guds Son, som komma skulle i verldena.

28. Och när hon detta hade sagt, gick hon bort, och kallade Maria, sina syster, lönliga, och sade: Mästaren är kommen, och kallar dig.

29. När hon det hörde, stod hon straxt upp, och kom till honom.

30. Ty Jesus var icke än då kommen in i byn; utan var på samma rum, der Martha hade kommit emot honom.

31. Då nu Judarna, som med henne voro i huset, och hugsvalade henne, sågo Maria, att hon stod hasteliga upp och gick ut, följde de henne, och sade: Hon går till grafvena, att hon skall gråta der.

32. Då Maria kom dit som Jesus var, och såg honom, föll hon till hans fötter, och sade till honom: Herre, hade du varit här, vore min broder icke död.

Läs fullständig kapitel Johannes 11