Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Jakobsbrevet 4:5-15 Karl XII 1873 (SK73)

5. Menen I att Skriften säger fåfängt: Anden, som bor uti eder, begärar emot hatet?

6. Men han gifver rikeliga nåd. Ty Skriften säger: Gud står emot de högfärdiga; men dem ödmjukom gifver han nåd.

7. Så varer nu Gudi underdånige; står emot djefvulen, så flyr han ifrån eder.

8. Nalkens Gudi, så nalkas han eder. Rener edra händer, I syndare, och renser edor hjerta, I ostadige.

9. Varer elände, och sörjer, och gråter: edart löje vände sig i gråt, och glädjen i sorg.

10. Förnedrer eder för Herranom, så skall han eder upphöja.

11. Förtaler icke hvarannan, käre bröder; den som förtalar sin broder, och dömer sin broder, han förtalar lagen, och dömer lagen; men dömer du lagen, så äst du icke lagsens görare, utan domare.

12. Ty en är laggifvaren, som kan saliggöra, och fördöma; ho äst du, som dömer en annan?

13. Nu väl, I som sägen: I dag, eller i morgon vilje vi gå uti den eller den staden, och vilje der ligga ett år, och handla, och vinna;

14. Och veten icke hvad i morgon ske kan; ty hvad är edart lif? Ett damb äret, som en liten tid varar, och sedan försvinner.

15. För det I säga skullen: Om Herren vill, och vi lefve, så vilje vi göra det eller det.

Läs fullständig kapitel Jakobsbrevet 4