14. Om I hafven bittert nit och träto uti edart hjerta, berömmer eder icke, och ljuger icke emot sanningen.
15. Ty den visdom är icke ofvanefter kommen, utan är jordisk, mennisklig, och djefvulsk.
16. Ty hvar nit och träta är, der är ostadighet och allt ondt.
17. Men den visdom, som ofvanefter är, han är först kysk, och sedan fridsam, saktmodig, låter säga sig, full med barmhertighet och goda frukter, opartisk, oskrymtelig.
18. Men rättfärdighetenes frukt varder sådd i frid, dem som frid hålla.