1. Så blifver nu ståndande uti den frihet, med hvilko Christus oss friat hafver; och låter eder icke på nytt fångas under träldomsens ok.
2. Si, jag Paulus säger eder: Om I låten eder omskära, är eder Christus intet nyttig.
3. Men jag betygar åter hvarjom och enom, som sig låter omskära, att han är pligtig till att hålla hela lagen.
4. I hafven mist Christum, I som genom lagen viljen rättfärdige varda; och I ären fallne ifrå nådene.
5. Men vi vänte uti Andanom, genom trona, den rättfärdighet som man hoppas skall.
6. Ty i Christo Jesu är intet bevändt, hvarken omskärelse eller förhud; utan tron, som verkar genom kärleken.
7. I lupen väl; ho hafver hindrat eder, att I icke skullen tro sanningene?
8. Sådana tillskyndelse är icke af honom, som eder kallat hafver.
9. Litet af surdeg försyrer hela degen.
10. Jag förser mig till eder i Herranom, att I tagen eder icke annat sinne; men den eder förvillar, han skall draga sin dom, eho han är.
11. Om jag ännu, käre bröder, predikar omskärelsen, hvi lider jag ännu förföljelse? Så vore korsens förargelse om intet vorden.
12. Gåfve Gud, att de ock afskorne vordo, som eder bekymra.
13. Men, käre bröder, I ären kallade till frihet; allenast ser till, att I icke låten frihetena gifva köttet tillfälle, utan genom kärleken tjener den ene dem andra.
14. Ty all lagen varder fullbordad uti ett ord; det är: Älska din nästa som dig sjelf.
15. Men om I med hvarannan bitens och frätens, så ser till att I icke ymsom af hvarannan uppätne varden.