15. Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig.
16. Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?
17. De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem.
18. Så är nu väl godt nitälska, då det sker om det godt är alltid, och icke allenast då jag tillstädes är.
19. Min kära barn, hvilka jag på nytt föder med ångest, till dess Christus kommer till stadga uti eder.
20. Jag ville väl att jag nu vore när eder, och förvandla kunde mina röst; ty jag vet härnäst ingen råd med eder.
21. Säger mig, I som viljen vara under lagen: Hafven I icke hört lagen?
22. Ty det är skrifvet, att Abraham hade två söner; en af tjensteqvinnone, den andra af den fria.
23. Men den som var af tjensteqvinnone, han var född efter köttet; men den af de frio, han var född genom löftet.
24. Hvilka ord betyda något; ty dessa äro de tu Testamenten; ett af det berg Sina, som föder till träldom, hvilket är Agar;
25. Ty Agar heter i Arabien det berg Sina, och sträcker sig emot Jerusalem, det nu är, och är icke fri med sinom barnom.
26. Men det Jerusalem som ofvantill är, det är den fria; hon är allas vår moder.
27. Ty det är skrifvet: Var glad, du ofruktsamma, du som intet föder; brist ut och ropa, du som icke är hafvandes; ty den ensamma hafver flera barn, än den som man hafver.