1. Men jag säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan honom och en tjenare; ändock han är herre öfver alla ägodelarna;
2. Utan är under förmyndare och föreståndare, intill den tiden som af fadrenom förelagd är.
3. Sammalunda ock vi, då vi vorom barn, vore vi tvingade under utvärtes stadgar.
4. Men då tiden vardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen;
5. På det han skulle förlossa dem, som under lagen voro, att vi skullom få barnaskapet.
6. Efter I nu ären söner, hafver Gud sändt sins Sons Anda uti edor hjertan, hvilken ropar: Abba, käre Fader.
7. Så är här nu icke mer tjenare, utan son; är han son, så är han ock Guds arfvinge genom Christum.
8. Men den tid I intet känden Gud, tjenten I dem som af naturen icke äro gudar.
9. Men nu, medan I Gud känt hafven, ja mycket mer kände ären af Gudi, hvi vänden I eder då om till de svaga och vedertorftiga stadgar igen, hvilkom I på nytt tjena viljen?
10. I hållen dagar och månader, högtider och årstider.
11. Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder.
12. Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort.