Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Filipperbrevet 4:5-14 Karl XII 1873 (SK73)

5. Edor saktmodighet låter allom menniskom kunnoga varda. Herren är när.

6. Hafver ingen omsorg; utan edart begär vare kunnigt inför Gud, i all ting, med bön, åkallan, och tacksägelse.

7. Och Guds frid, som öfvergår allt förstånd, förvare edor hjerta, och edart sinne, i Christo Jesu.

8. Yttermera, käre bröder, hvad sant är, hvad ärligit är, hvad rätt, hvad kyskt, hvad ljufligit, hvad väl lyder; är någor dygd, och är något lof, tänker derefter.

9. Hvad I ock lärt, och undfått, och hört, och sett hafven på mig, det görer; och så varder fridsens Gud med eder.

10. Men jag är storliga fröjdad i Herranom, att I ären åter komne dertill, att I hafven omsorg om mig; ändock I väl allstädes omsorg haft hafven; men tiden sade icke så till.

11. Detta säger jag icke derföre, att mig något fattas; ty jag hafver lärt, ibland dem jag umgår, låta mig nöja.

12. Jag kan låg vara; jag kan ock hög vara; allestäds och i all ting är jag skickelig, både mätt och hungrig vara, både nog hafva och nöd lida.

13. All ting förmår jag, genom Christum, som mig mägtigan gör.

14. Dock hafven I rätt gjort, att I hafven tagit eder min bedröfvelse till.

Läs fullständig kapitel Filipperbrevet 4