6. Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara;
7. Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska;
8. Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död.
9. Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är;
10. Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro;
11. Och alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till äro;
12. Så, mine älskelige, som I alltid hafven varit lydige, icke allenast i mine närvaro, utan ock nu mycket mer i mine frånvaro, skaffer med fruktan och bäfvan, att I salige varden.
13. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gerning, efter sitt goda behag.