3. Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig.
4. Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa.
5. Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var;
6. Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara;
7. Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska;
8. Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död.
9. Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är;
10. Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro;
11. Och alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till äro;
12. Så, mine älskelige, som I alltid hafven varit lydige, icke allenast i mine närvaro, utan ock nu mycket mer i mine frånvaro, skaffer med fruktan och bäfvan, att I salige varden.
13. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gerning, efter sitt goda behag.
14. Görer all ting utan knorr och tvekan;
15. På det I mågen vara oförtalade och rene, och Guds barn ostraffelige, midt ibland det vanartiga och vrånga slägtet; ibland hvilka lyser såsom ljus i verldene;
16. Att I blifven vid lifsens ord, mig till en berömmelse på Christi dag, att jag icke fåfängt lupit, eller fåfängt arbetat hafver.
17. Och om jag än offras öfver edra tros offer och Gudstjenst, så gläder jag mig, och fröjdar mig med eder alla.