Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Filipperbrevet 2:18-30 Karl XII 1873 (SK73)

18. För det sammas skull skolen I ock glädjas, och skolen glädjas med mig.

19. Men jag hoppas i Herranom Jesu, att jag innan kort varder sändandes till eder Timotheum; att jag ock må varda vid ett godt mod, då jag förnimmer huru med eder tillstår.

20. Ty jag hafver ingen, den som så alldeles lika med mig till sinnes är, den så hjerteliga omsorg hafver för eder.

21. Ty de söka alle efter sitt eget, icke det Christo Jesu tillhörer.

22. Men I veten, att han bepröfvad är; ty såsom ett barn med fadrenom, hafver han med mig tjent uti Evangelio.

23. Honom hoppas mig nu sända, det första jag hafver besett min ärende.

24. Jag tröstar ock på Herran, att jag ock sjelf snart kommandes varder.

25. Mig hafver ock synts nödtorftigt vara sända till eder Epaphroditum, brodren, min medhjelpare och medstridare, och edar Apostel, den ock mig uti mine nödtorft tjenar;

26. Efter han hade en åstundan till eder alla, och var storliga bekymrad deraf, att I sport haden honom krankan;

27. Som han ock visserliga var dödssjuk; men Gud förbarmade sig öfver honom; och icke allenast öfver honom, utan ock öfver mig, att jag icke skulle få sorg på sorg.

28. Jag hafver nu sändt honom dess snarare, att I skolen få se honom, och dess gladare varda igen, och jag dess mindre sorg hafva.

29. Så undfår nu honom i Herranom med alla glädje; och de sådane äro, dem hafver i vördning;

30. Ty för Christi verks skull var han dödenom så när kommen, att han fögo tänkte på lifvet; på det han skulle tjena mig i edar stad.

Läs fullständig kapitel Filipperbrevet 2