1. Är nu någor förmaning när eder i Christo; är någor tröst i kärlekenom; är någor Andans delaktighet; är någor hjertelig kärlek och barmhärtighet;
2. Så uppfyller mina glädje, att I ären ens till sinnes, lika kärlek hafvande, endrägtige, samhällige;
3. Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig.
4. Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa.
5. Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var;
6. Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara;
7. Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska;
8. Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död.
9. Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är;
10. Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro;