Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Filipperbrevet 1:12-24 Karl XII 1873 (SK73)

12. Jag vill att I veta skolen, käre bröder, att det med mig skedt är, det är mer kommet Evangelio till framgång;

13. Så att mina bojor äro uppenbara vordna i Christo, öfver hela Rådhuset, och när alla andra;

14. Och att månge bröder i Herranom, styrkte af minom bojom, äro dess dristigare vordne till att tala ordet utan räddhåga.

15. Somlige predika ock Christum för afunds och trätos skull, och somlige uti en god mening.

16. De förre predika Christum af kif, och icke renliga; menandes dermed föröka bedröfvelsen till mitt fängelse;

17. Men de sednare af kärlek, vetandes att jag här ligger till Evangelii försvarelse.

18. Hvad äret då? Att ju Christus förkunnad varder, i hvad måtto det ske kan, antingen af tillfälle, eller sannskyldeliga; deraf fröjdar jag mig, och jemväl fröjda vill.

19. Ty jag vet, att det kommer mig till salighet, genom edra bön, och Jesu Christi Andas tillhjelp;

20. Såsom jag visserliga väntar och förhoppas, att jag uti ingen ting skall till blygd komma; utan med all frihet, såsom alltid, så ock nu, måtte Christus afhållen varda i minom lekamen, ehvad det är genom lif, eller genom död.

21. Ty Christus är mitt lif, och döden är min vinning.

22. Men efter det, att lefva i köttet, tjenar mer till att göra frukt, så vet jag icke hvilket jag utvälja skall;

23. Ty både delarne ligga mig hårdt uppå. Jag åstundar skiljas hädan, och vara när Christo; hvilket ock mycket bättre vore;

24. Men det är mer nödtorftigt blifva i köttet för edra skull.

Läs fullständig kapitel Filipperbrevet 1