Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Efesierbrevet 4:2-14 Karl XII 1873 (SK73)

2. Med alla ödmjukhet och saktmodighet; med tålamod, unddragandes den ene den andra i kärlekenom;

3. Vinnläggande eder att hålla Andans enhet genom fridsens band;

4. En kropp, och en Ande, såsom I ock kallade ären uti ett edars kallelses hopp;

5. En Herre, en tro, ett dop, en Gud, och allas våra Fader;

6. Hvilken är öfver eder alla, genom eder alla, och i eder alla.

7. Men hvarjom och enom af oss är gifven nåd, efter Christi gåfvos mått.

8. Derföre säger han: Han är uppstigen i höjden, och hafver fört fängelset fånget, och hafver gifvit menniskomen gåfvor.

9. Men det han uppfaren är, hvad är det annat än han for först härned, uti de nedersta jordenes rum?

10. Den der nederfor, han är ock den der uppfor öfver alla himlar, på det han skulle all ting uppfylla.

11. Han hafver ock somliga satt till Apostlar, somliga till Propheter, somliga till Evangelister, somliga till herdar och lärare;

12. Att de helige skola skickelige vara till ämbetsens verk, genom hvilket Christi lekamen må uppbyggd varda:

13. Tilldess att vi alle kommom till ena tro, och Guds Sons kunskap, och vardom en fullkommen man, den der är uti Christi fullbordiga ålders mått;

14. På det vi icke mer skolom vara barn, och låta oss beveka och omföras af allahanda lärdomsväder, genom menniskors skalkhet och illfundighet, med hvilka de falla till, att de måga bedraga oss.

Läs fullständig kapitel Efesierbrevet 4