1. Så förmanar jag nu eder, jag fången i Herranom, att I vandren såsom tillbörligit är, i den kallelse, der I uti kallade ären;
2. Med alla ödmjukhet och saktmodighet; med tålamod, unddragandes den ene den andra i kärlekenom;
3. Vinnläggande eder att hålla Andans enhet genom fridsens band;
4. En kropp, och en Ande, såsom I ock kallade ären uti ett edars kallelses hopp;
5. En Herre, en tro, ett dop, en Gud, och allas våra Fader;
6. Hvilken är öfver eder alla, genom eder alla, och i eder alla.
7. Men hvarjom och enom af oss är gifven nåd, efter Christi gåfvos mått.
8. Derföre säger han: Han är uppstigen i höjden, och hafver fört fängelset fånget, och hafver gifvit menniskomen gåfvor.
9. Men det han uppfaren är, hvad är det annat än han for först härned, uti de nedersta jordenes rum?
10. Den der nederfor, han är ock den der uppfor öfver alla himlar, på det han skulle all ting uppfylla.
11. Han hafver ock somliga satt till Apostlar, somliga till Propheter, somliga till Evangelister, somliga till herdar och lärare;