25. Men Lärjungarna togo honom om natten, och släppte honom öfver muren, och läto honom neder uti en korg.
26. När Saulus kom till Jerusalem, böd han till att gifva sig intill Lärjungarna; och de voro alle rädde för honom, icke troendes att han var vorden Lärjunge.
27. Men Barnabas tog honom till sig, och hade honom bort till Apostlarna; och förtäljde dem, huru han hade sett Herran i vägen, och att han hade talat med honom; och huru han hade manliga bevist sig, i Jesu Namn, uti Damasco.
28. Och var han sedan med dem i Jerusalem, gick ut och in, och talade trösteliga i Herrans Jesu Namn;
29. Och talade och disputerade emot de Greker. Men de sökte efter att dräpa honom.
30. Då bröderna det förnummo, fordrade de honom intill Cesareen, och läto honom fara till Tarsum.
31. Så hade då nu församlingarna frid öfver hela Judeen, och Galileen, och Samarien, och förkofrade sig, vandrandes i Herrans räddhåga, och uppfylldes med den Helga Andas tröst.
32. Så hände sig att, då Petrus vandrade allestäds omkring, kom han ock till de heliga, som bodde i Lydda.
33. Der fann han en man, benämnd Eneas, som nu i åtta år legat hade på säng, och han var borttagen.
34. Och Petrus sade till honom: Enea, bote dig Jesus Christus; statt upp, och bädda åt dig sjelfvom; och straxt stod han upp.
35. Och honom sågo alle, som bodde i Lydda, och i Sarona, och vordo omvände till Herran.
36. Men i Joppe var en lärjunginna, benämnd Tabitha; det uttydes Dorcas, det är, en rå; hon var full med goda gerningar, och almosor, som hon gaf.