9. Så var der en man, benämnd Simon, som tillförene uti den staden plägade bruka trolldom, och hade förvillt det Samaritiska folket, sägandes sig vara mycket myndigan.
10. Till honom höllo sig alle, både små och store, sägande: Denne är Guds kraft, hvilken stor är.
11. Men de höllo sig derföre till honom, att han i lång tid hade förvillt dem med sin trolldom.
12. När de nu trodde Philippo, som predikade om Guds rike, och om Jesu Christi Namn, vordo der både män och qvinnor döpte.
13. Då trodde ock Simon med, och när han döpt var, höll han sig intill Philippum; och då han såg sådana tecken och krafter ske, förundrade han sig storliga.
14. Då nu Apostlarna, som i Jerusalem voro, fingo höra att Samarien hade anammat Guds ord, sände de till dem Petrum och Johannem.
15. När de kommo derned, bådo de för dem, att de skulle få den Helga Anda.
16. Ty han var icke än då fallen på någondera; utan de voro allenast döpte i Herrans Jesu Namn.
17. Då lade de händer på dem, och de fingo den Helga Anda.
18. När Simon såg, att den Helge Ande gafs dermed, att Apostlarna lade händer på dem, böd han dem penningar,
19. Sägandes: Gifver ock mig den magten, att hvem som helst jag lägger händer uppå, han får den Helga Anda.
20. Då sade Petrus till honom: Det du fördömd vorde med dina penningar; efter du menar, att Guds gåfva kan fås för penningar.
21. Du hafver hvarken del eller lott i detta ordet; ty ditt hjerta är icke rätt för Gudi.
22. Derföre bättra dig af denna dine ondsko, och bed Gud, att dig dins hjertas tankar måga förlåtna varda;
23. Ty jag ser, att du äst full med bitter galla, och bebunden i vrånghet.