3. Men Saulus tog till att föröda församlingena; gick hit och dit i husen, och drog fram män och qvinnor, och lät sätta dem i fängelse.
4. Men de som förströdde voro, foro omkring och predikade ordet.
5. Och Philippus kom ned uti en stad i Samarien, och predikade för dem om Christo.
6. Men folket gåfvo akt uppå hvad Philippus sade; hörandes endrägteliga, och seendes de tecken, som han gjorde;
7. Ty de orene andar foro ut af mångom, som med dem besatte voro, ropande med höga röst; och månge borttagne och ofärdige vordo helbregda.
8. Och i den staden vardt stor glädje.
9. Så var der en man, benämnd Simon, som tillförene uti den staden plägade bruka trolldom, och hade förvillt det Samaritiska folket, sägandes sig vara mycket myndigan.
10. Till honom höllo sig alle, både små och store, sägande: Denne är Guds kraft, hvilken stor är.
11. Men de höllo sig derföre till honom, att han i lång tid hade förvillt dem med sin trolldom.
12. När de nu trodde Philippo, som predikade om Guds rike, och om Jesu Christi Namn, vordo der både män och qvinnor döpte.
13. Då trodde ock Simon med, och när han döpt var, höll han sig intill Philippum; och då han såg sådana tecken och krafter ske, förundrade han sig storliga.
14. Då nu Apostlarna, som i Jerusalem voro, fingo höra att Samarien hade anammat Guds ord, sände de till dem Petrum och Johannem.
15. När de kommo derned, bådo de för dem, att de skulle få den Helga Anda.