7. Men höfvitsmannen Lysias kom dertill med stora magt, och tog honom utu våra händer;
8. Bjudandes, att hans åklagare skulle komma till dig, af hvilkom du kan sjelfver utfråga och låta dig undervisa om all ärende, der vi klage honom före.
9. Och Judarna sade ock dertillmed, att så var.
10. Då svarade Paulus, när landshöfdingen tecknade honom, att han skulle tala: Efter jag nu väl vet, att du nu i mång är hafver domare varit för detta folk, vill jag med dess friare mod försvara mig.
11. Ty du kan väl märka, att icke är mer än tolf dagar, sedan jag kom upp till Jerusalem, till att bedja.
12. Och hvarken funno de mig i templet disputera med någrom, eller göra något upplopp ibland folket, hvarken i Synagogorna, eller i staden;
13. Och icke heller kunna de bevisa de stycker, der de klaga mig före.
14. Dock bekänner jag för dig, att jag så dyrkar mina fäders Gud, efter den vägen som de kalla parti, att jag tror allt det i lagen och Propheterna skrifvet är;
15. Och hafver samma hoppet till Gud, der de ock sjelfve efter vänta, som är, att de dödas uppståndelse skall ske, både de rättfärdigas, och orättfärdigas.
16. Ja, för samma saks skull lägger jag mig vinn om hafva ett obesmittadt samvet, inför Gud, och inför menniskor alltid.
17. Men nu, efter mång år, kom jag, och skulle föra några almosor till mitt folk, och offer;
18. I hvilkom de funno mig, att jag lät rena mig i templet, utan allt upplopp och buller.
19. Men någre Judar voro af Asien, hvilke nu borde vara här tillstädes för dig, och klaga, om de något hade emot mig.
20. Eller säge desse samme, om de funno någor oskäl med mig, medan jag står här för Rådet;